Kriget rasar mellan organiskt och mekaniskt liv. Mänsklighetens överlevnad hänger på ett enda hangarskepp, på dess jaktpiloter och därmed på dig.
Människan skapade artificiellt liv för att vara arbetare, för att förbättra människans liv. När de konstgjorda tjänarna slutligen satte sig upp mot sin härskare under en blodig revolt försattes de i exil. De återvände fyrtio år senare med ett enda budskap till mänskligheten: Dö. När spelet börjar har tio år gått sedan återkomsten och kriget visar inga tecken på att trappas ner. Du spelar som Adama, en ny pilot på det kombinerade slagskeppet och hangarfartyget Battlestar Galactica.
Så fort man plockar upp spelkontrollen är det action. Redan från första början måste Galactica försvaras mot anfallande Cylons och det är lätt att bli nedslagen under den första timmen framför spelet. Det finns inget träningsuppdrag och spelet har trots sitt höga tempo gott om taktiskt djup. Primärvapnet kan användas för såväl kontinuerlig automateld som explosiv spärreld, och raketvapnet kan ställas in för målsökning och styrka eller hastighet och sprängradie i mer än 30 olika kombinationer.
Musiken hänger med från TV-serien från slutet av sjuttiotalet och ger därför en underbar känsla för nostalgikern, samtidigt som den fungerar otroligt bra för den här typen av spel. Röstskådespelet är professionellt med kända namn och ljudeffekterna är cheesy, vilket fungerar i sammanhanget. Rymden är i övrigt tyst och svart, med vita prickar. Skepp, planeter och rymdbaser är väldesignade och snygga, men mycket små på avstånd när man brakar förbi i tusen knyck med en målsökande missil i baken.
Battlestar Galactica kräver en bra pilot. Om du är den piloten får du mycket glädje ombord.
Betyg 3.
För Xbox och PS2.
piotrr spelar för mycket 
Lämna en kommentar